.

Det är ett år sedan min kusin jiohan dog i en trafikolycka, på moped. Det är ganska ofattbart att det gått så lång tid, de verkligen inte som det. Man kommer och precis allt från den där kvällen - vad man gjorde när man fick veta,hur man reagerade...jag minns allt. Jag minns att den första personen jag träffade nere på församlingshemmet var pappa Foffo.
Jag minns precis hans ord. "Jörgen, våran Johan är borta". Den omfamningen, den typen av omfamning hoppas jag att jag aldrig behöver vara med om igen. Det och när jag stog tillsammans med  storebror Mattias i kyrkan och tog ett sista farväl vid kistan är det jag kommer att minnas mest av allt. Det kommer aldrig att bli luddigt, eller svårt att komma ihåg exakt - det är liksom fassvetsat i själen på mig. Det finns så mycket man kommer bära med sig av allt detta - men just de två sakerna är starkast.


I natt blev jag att tänka på en sak. Jag skulle sätta mig och spela Counterstrike, då slog det mig. Jag har faktist tänkt på Johan VARENDA DAG, sedan olyckan. Vi fick en kontakt genom spelet, en kontakt som jag inte haft med så många av mina kusiner. Det visade sig att vi delade ett intresse. Counterstrike. Jäklars va skoj vi hade - och min bror samt en kusin till var med några gånger...vi lirade 2 mot 2, Johans lag vann i stort sett jämt. Han var haj på det där, jäkligt vass...man han aldrig med, reaktionsförmågan var ordentligt imponerande!
Detta är det sista jag minns utav Johan. När han sopade mattan med mig på Counterstike. Eller, som han kanske skulle ha sagt själv - Grevade kniven i mig.


Jag satt mycket barnvakt till Johan och Mattias när de var små. De var typ 9 resp 7 de sista gåjngerna om jag minns rätt.
Där har jag också ett varmt minne - sagostunderna. Den lilla blå bilen.
Det får avsluta mina ord om denna dagen. En jobbig dag, en dag som man helst vill hoppa över. Men jag försöker tänka på alla det fina sakerna - det som hände innan den 14:e augusti 2007, för det är de dagarna, de minnen jag vill bära med mig.

Familjen Nilsson Huopana - Jag tänker på er, det vet ni.
Varmar kramar från Jögga.