Poesiförsök#1.
Kan inte riktigt förstå. Likt jorden så bara finns det där.
En okänd kraft, det borde inte vara så, men det finns - tro mig, det finns.
Det är bortom mig att nå. En känsla som skär.
Går det att undkomma samhällets lins?
Säg - vad är rätt, vad är fel? Vad gör en man till den han är?
Beror vår existens på hur vi agerar?
Är männsikor och monster lika som bär?
Är verkligheten bara något vi fantiserar?
Sanningen står inte för mig att finna.
Jag är bara en bricka i detta underliga spel.
För att kunna leva så måste man hinna.
Vad jag inte känner till, gör mig ändå hel.
En okänd kraft, det borde inte vara så, men det finns - tro mig, det finns.
Det är bortom mig att nå. En känsla som skär.
Går det att undkomma samhällets lins?
Säg - vad är rätt, vad är fel? Vad gör en man till den han är?
Beror vår existens på hur vi agerar?
Är männsikor och monster lika som bär?
Är verkligheten bara något vi fantiserar?
Sanningen står inte för mig att finna.
Jag är bara en bricka i detta underliga spel.
För att kunna leva så måste man hinna.
Vad jag inte känner till, gör mig ändå hel.
Kommentarer
Trackback