Portalen...

Mår inge bra alls idag...känns bra konstigt...
Förr eller senare hade troligvis någon fått reda på det i alla fall, men jag var kanske inte redo än, trots allt...
Jag är ju inte aktiv eller så, just nu - vet väl inte om jag kommer att bli det heller.

Som det känns nu så ångrar jag att jag berättat, jag vet inte varför just nu...jobbigt är det i alla fall.

Tidigare så har jag aldrig mått dåligt över att jag inte sagt något, jag har liksom bara funderat lite på hur det skulle se ut, hur de tskulle vara om jag berättat det. Hur folk skulle reagera,vilka som förstod och vilka som inte.
Nu visar det sig att det är nog jag själv som inte förstår. Det känns som att jag förått mig själv genom att komma ut med det. Så skall det väl inte vara?

Jag kan bara hoppas på att det går över, just nu har jag ingen tid eller lust att må dåligt över en sak till.

Skall pysa iväg ett tag, vara lite för mig själv...blir förvisso antagligen bara borta i några timmar, men det kanske kan räcka - bara jag får komma iväg ett litet tag.


inte alltid som man tror... ... ...?

Jag hade nyss ett ganska intresant samtal med min kära hustru...
Vi har varit gifta i tre år - och tillsmammans i drygt 2 månader innan det.

I dag... "medgav jag" för min hustru att jag är...bisexuell...
Jopp, så är det - det har hon nog alltid vetat, hon har faktist till och med frågat...men...jag har nekat, fram tills nu...

Men...varför berättar jag detta nu då?
ok...jag har druckit...men jag är inte full, inte på något vis - bara lite rätt berusad.
Jag kan inte riktigt komma på vad som fick mig att berätta det rakt ut...men det relevanta är att det är sant - JAG ÄR BISEXUELL, JAG TÄNDER PÅ BÅDE TJEJER OCH KILLAR.

Jag vete 17 om någon mer än min hustru anat det...jag undrar...
Det stör mig inte, men man vill ju liksom veta - hur många av mina kompisar skulle bli förvånade om jag berättade det?
Skulle nån säga "Ja men Jögga - va fan, det är lungt - jag har haft det på känn hela tiden".
Skulle det blir mer i stil med: "Vaaa? Det hade jag aaaldrig kunnat tro."
Eller...en annan reaktion: "Vad fan säger du??? Du kan inte mena allvar...? Jaja, ge fan i mig bara!"

Men det spelar ingen roll - jag skiter i vilket, skulle kunna spöa dem allihopa!!! jag håller ju på med kampsport!
HAHA :))

Nej, seriöst nu:
Jag är bisexuell, det är faktist så...och det känns ganska fantastiskt att få säga det nu.
Tyvärr är jag inte modig nog att göra det på något annat sätt än genom denna blogg...

Men - kontakta mig gärna genom mail, eller ni som har nummer - min mobil.
Jag är den samma som jag alltid varit. :))

///JöGGa

RSS 2.0